Detta har hänt: jag har fått ett litet barn. När hen bodde inuti mig blev min godissmak en helt annan. Ibland ville jag inte ha något godis alls. För det mesta var mina smågodispåsar helt olika sin vanliga stil. Choklad, fruktgodisar, fruktkolor. Ingen saltlakrits så långt ögat kunde nå. Kanske en lite mild salt fisk, eller en lakritsråtta. Sötlakrits gick bra, men saltlakritsen fick jag halsbränna nästan bara av att titta på. Nu är ordningen återställd. Det känns bra. Det finns ju identitet i ens godisval.