Här är en liten bildserie med godis och annat som jag stötte på under min vistelse i England.

1. I souvenirshoppen invid the London Eye sålde de klubbor med det stora pariserhjulets logga.

2. Poppets och Rowntree’s Randoms, kolakulor i mjölkchoklad (god kola) och skum och gelé av typiskt engelsk snitt, ganska mycket gelatin alltså.

3. och 4. Cyber Candy i Angel, en butik med internationellt godis.

5. Svartvinbärsskittles i papperskorgen.

6. Sura grissvansar från Marks & Spencer, återigen svingelatin royale så dem äter jag ej.

7. Jelly belly-doftljus på varuhuset John Lewis.

8. och 9. Mrs Kibbles Olde Sweet Shop på Brewer Street och karameller med rabarber- och vaniljsmak.

10. Chokladkakor och kola på varuhuset Liberty.

Det var inte sa lange sedan som jag en natt dromde att jag var pa ett lastfartyg dar de rakade ha en kiosk med tuggummit PK i sortimentet. Jag hamstrade, tog allt de hade. Och sen vaknade jag. Utan PK.

Men igar morse nar jag och min van Annica var i Angel och besokte Cyber Candy, en butik som saljer internationellt godis den har med fokus pa Japan, Australien och USA, var det lite av en drom som gick i uppfyllelse. For tydligen sa finns PK fortfarande i Australien! Det blaa ar godast, det smakar lite lakrits nastan. Ganska likt Stimorol.

Men som med nastan alla sockertuggummin: smaken ar mycket god men tar slut valdigt snabbt.

Jag har åkt till London för att halsa på en van. Hon bad mig ta med Gott och Blandat, så det gjorde jag. Både vanlig och den nya Fruktopia som jag fick några påsar av när jag var i Malmö. Direkt kopte jag en Skittles men förundras lite över att de vinröda eller auberginefärgade eller vad de är, de som smakar vindruva i USA och är goda, istället har svartvinbärssmak har. Ej så goda.

Åkte till stugan och tömde frysen idag. Det var varmt och skönt ute och Plopp-glassen ville bli uppäten. Sias chokladglass fylld med Plopp-smakande kolasås. Gott ju.

Flygplatsbutikerna med smink, sprit, tobak, parfym och godis är inte vad de en gång var. När nationsgränserna bleknade i och med att vi gick med i EU upphörde också billigheten i de imaginära gråzonerna mellan länderna; i färjor och flygplan. Men butikerna finns kvar.

Det godis som känns mest värt att köpa är Tom/Webes 400g-påsar – hallonbåtar, lakritsbåtar eller geléhallon för 25 kronor. Det andra godiset säljs framför allt i stora förpackningar snarare än billigt. En del sorter finns som inte går att hitta på vanliga ställen förstås. Fazer kritor och Malacos Dark Sea Salt till exempel.

Stötte även på nya Haribo-kastanjer i sommar. Gröna, med smak av äpple. Bra tillskott, fina och goda.  Färgåtergivningen gör dem nog inte riktigt rättvisa. I verkligheten är de ännu mer Granny Smith-gröna.

Under en av sommarens resor såg jag att saltpastillerna, och numera också sötlakritspastillerna, fått sällskap på taxfree-hyllan. Av vingummipastilller – Sweet berry gums.

Säkert goda, men jag har så svårt för att köpa taxfree numera, eftersom det inte precis är skattebefriade och billiga förpackningar längre, tvärtom.

Den tyska resenären återkom också med choklad. Färgglada smakprov på olika sorters Ritter. Roligt. Jag gillade den med kex inuti, hasselnöt och pralin. Säkert någon fler också. Jag vågade dock varken prova yoghurt eller marsipan.

Väldigt rolig är även den slogan som Ritter haft (har?).

Quadratisch. Praktisch. Gut.

Det är så tyskt och effektivt. Så himla bra.

Fick också smaka Kinder country - Kinderchoklad, vit- och mjölk-, med puffat ris inuti. Det smakar som söt kinachoklad.

Härom dagen blev jag bjuden på Hubba Bubba äpple av en Tysklandsresenär. Det kändes bra att formen hade återgått till sitt ursprung, efter att ha varit mindre och tunnare. Det var dessutom mycket gott, så länge smaken varade.

Igår var jag på affären och såg Hubba Bubba jordgubb och var tvungen att testa för att se om det smakade som det klassiska jordgubbstuggummit. Så var det förstås ej. Inte förvånad, men besviken.

Idag har jag ett uppdrag. Kanske är det så att jag har en kusin i stugan som inte kan komma till godisaffären, medans jag är inne i stan med inte ens 100 meter till den. Då måste man ställa upp. Så nu går jag till Sega Råttan med listan som jag fått!

Besökte godisaffären Gottelisa på Engelbrektsgatan när jag var i Malmö. Jag hade högt ställda förväntningar men blev lite besviken när lösgodiset var väl dyrt (10.90 kr/hg) och jag inte hittade något som kändes särskilt roligt. De hade en väl fungerande AC vilket var tur eftersom de hade mycket fin choklad.

Jag frågade efter kola, jag ville ha någon sort som jag inte provat och som kanske var lite finare. Först blev jag hänvisad till lösviktslådorna, men sedan visade hon mig en hemkokt mörk sort som jag köpte. Den smakade klassiskt hemgjord och var mycket god.

Gottelisas webbshop är förövrigt väldigt fin, lättnavigerad och fiffigt sorterad. Roligt att det går att köpa lösviktssorter på så vis.

När Leaf skulle lansera Läkerol blue fruits sattes en klänning speciellt för ändamålet ihop. Och ja, den har burits av en person.

På väg in till Malacos huvudkontor fanns en bilinspirerad möbel. Grythyttan har gjort denna vita, rosa och gröna skapelse förmodligen i en strikt begränsad upplaga.

Igår var jag i Malmö och hälsade på på Leafs huvudkontor på Brogatan. Där fick jag lära mig lite saker om Malmö lakrits compani, lite om hur godis kommer till samt smaka den nya Gott och blandat-påsen som lanseras i augusti-september. Konferensrummen hade passande namn, vi satt i “Läkerol”.

Vi fick äta så mycket godis vi ville men eftersom jag inte fungerar så bra på socker före lunch så blev det inget överdrivet frosseri. Men jag passade på att testa lite sorter som jag inte provat tidigare som Gott och blandat superfrutti, tuggummit Salvi och den nya påsen. Fick även med mig en påse Gott och blandat skum hem.

Till höger syns de gipsformer som ligger till grund för Gott och blandat-formerna. Här vad som skulle kunna bli fler gula sura gubbar, röda fiskar och gröna vaddetnuär. Produktutvecklaren Anna Håkansson har bland annat tagit fram Gott och blandat sursöt, kola och superfrutti men arbetar nu med kommande års varianter på Ahlgrens bilar.

Hon berättade att godissorter för det mesta försvinner på grund av dålig försäljning eller för att fabriker som tillverkar dem avvecklas. Jag sa förstås att mina bästa godisar var AKO mint och grinollar. Och att de sitter på en guldgruva med Drakeld. Men godisar ska passa in i marknadsstrategierna och i företagets linje. Men åh!

Är godis kläder? Nä. Inte frukt heller. Men Rodebjer har hittat inspiration i våra favoritpåsar i formgivningen till sina tillfälliga butiker. Stockholm hade en i höstas. Gotland får en i juli.

Igår var jag till tandläkaren. Eftersom jag har en godisblogg kanske det inte är så konstigt att jag känner mig lite nervös inför den typen av besök. För som jag sade till min tandläkare så äter jag ganska många mellanmål och en hel del godis. “Det är ju inte vad jag rekommenderar”, svarade han, “men man kan också tåla ganska mycket”.

Eftersom jag varit tanden där uppe till vänster, den luriga med chokladen, var jag rädd att jag skulle blivit till den tårögda och ansatta nere till höger. Men eftersom jag skött mig som tanden i mitten med gröna tandborsten var jag istället som den nöjda nere till vänster. Jag hade alltså inga hål. Tur.

Jag fick en fråga från 118 100 i kommentarerna om detta godis, Double Dip. Eller dubbeldipp. Det är inte som i Seinfeld något negativt utan ett klassiskt kioskgodis som jag, min syster och min kusin tyckte var roligt när vi var yngre.

En pinne som går att äta att doppa i två sorters brusigt pulver, det ena med körsbärs- det andra med apelsinsmak. Länge sedan jag åt det. Kioskgodis är ju för det mesta ganska oekonomiskt att köpa men ofta ganska roligt.

Den lilla kiosken i Hornstull fortsätter att ge fina förpackningar. Den som köper styckesaker får en egengjord liten pappersstrut. Fin!

Den 5 juli ska jag till MalacoLeaf i Malmö och lära mig om Gott och blandat så att jag kan vara med och utse vinnaren i årets “gör-din-egen-påse”-tävling. Vi är tre godisexperter som ska mötas där. Haha. Jag hoppas jag får lära mig saker och få tillfälle att ge dem tips på produktutveckling som de borde ägna sig åt. MalacoLeaf måste ha flest goda godissorter som de valt att inte längre tillverka av alla.

Idag är det avspark i Sydafrika! VM-chips med kryddig smak finns det, men har det dykt upp något fotbollsgodis är frågan. Inför EM 2008 dök dessa upp, men i år finns ju inga svenskintressen. Bästa sportgodiset någonsin är och förblir dock VM-stängerna till herrarnas ishockey-VM i Sverige 1989.

Haribos salta lakritsnappar är på topp tre över mina favoritgodisar genom tiderna och den enda sort som finns kvar av de tre på listan. Därför blev jag illa till mods när jag såg att det hänt något med dem – både i lösvikt och på påse.

Haribo har ändrat storleken och gjort dem större, vilket jag som föredrar små godisar inte alls är förtjust i. Som tur är är smaken densamma. Annars skulle jag nog gråta en tår.

Hårda karameller enligt gammalt recept och med bara ekologiska råvaror tillverkas av Sockerbageriet i Helsingborg. Jag hittade dessa på Tehörnan i Umeå och köpte lakritskaramellerna.

De var lättuggat porösa och med en lätt smak av anis. Det var svårt att sluta äta dem och precis som när jag äter flera Kungen av Danmark i rad domnade tungan lite lätt.

De sålde fudge på gågatan idag, Annika kom in med en påse med hög densitet och bjöd oss som ville ha. Jag gillade minten bäst (den gröna och bruna biten).

Om jag äter biopopcorn gillar jag att kombinera dem med Fruxo. Men igår när jag skulle titta på Den fantastiska räven så låg nya Gott och blandat sursöt vid kassan. Så jag köpte en sådan, också. Av någon anledning är biograferna snabba på att ta in nya G&B-sorter.

Eftersom jag alltid hoppas på att MalacoLeaf ska återuppväcka grinollarna så höll jag såklart tummarna. Men det är tyvärr inte grinollekonsistens på dem, det vill säga de är inte som sursockrade Gott och blandat. Istället påminner de mer om Haribos persikor när de inte är färska eller kanske sega gubbar - med en torrare yta och mjukare insida.

De rosa, gröna, gula, orange godisarna ska smaka vattenmelon, krusbär, mango och citronmeliss. De gröna och gula blev mina favoriter. Lite roligt är att det i innehållsförteckningen står att Gott och blandat sursöt innehåller koncentrat från äpple, svarta vinbär och rädisa.

Igår var jag på vegomässa i Umeå. Jag var mest intresserad av godiset, det lilla som fanns. Vegoshopen presenterade några sorters veganchoklad och en lokal Icabutik visade på lämpliga godissorter för vegetarianer. Jag minns inte om jag länkat till en lista på vegetariskt/veganskt godis tidigare – jag vet att jag hade ambitionen.

Det är mycket myntslående av det här förestående bröllopet. Det är porslin och kylskåpsmagneter hit och specialbilagor och teve-program dit. Godis också förstås, chokladaskar och annat.

Jag såg bröllopstarragona från Cloetta på affären igår och undrar lite hur sådant sanktioneras. Vem bestämmer vad som blir bröllopsmerch? Och kommer det att reas ut när giftermålet är ett faktum?

Den här bilden är fin, den skickade Daniel till mig. Synd om tabletten med kryssögon dock.

Cloetta tycker nog att det är roligt att kronprinsessan Victoria ska gifta sig och tänker att det kan vara läge att slå mynt av händelsen. Under konceptet “summer of love” kommer därför Polly med smak av sommarbär och kexchoklad med hallonsmak.

Pollyn riktar sig inte alls till mig eftersom jag tycker att smaken av fruktskum och choklad alltid skär sig. Polly summer berries har överdrag av mörk, ljus och vit choklad (även färgad rosa) och skum med smultron och jordgubbssmak. Och jag tycker tyvärr att bara den mörka chokladpollyn är okej.

Kexchokladen med hallonsmak har en ganska subtil skillnad från originalet och är ganska god. Men den är ändå inte så värst rolig och jag undrar mest varför innehållsförteckningen för kexchoklad hallon och den vanliga lyder exakt likadant.

Medlemmarna i facebookgruppen Vi som köpte lösgodis genom att peka och säga 1 sån 2 såna 1 sån och 3 såna är många och aktiva och frossar gärna i godisminnen och kiosknostalgi. Ett bra forum för den som vill dela med sig av sina gamla favoriter eller ställa frågor.

I helgen provade jag Polka-chokladen och tyckte som de flesta att den var väldigt god i sin enkelhet. Idag hittade jag två andra av Marabous chokladnyheter, Daim summer dream och Kokosrulle. Båda var ganska goda även om ingen av dem var något utöver det vanliga.

Chokladen över krokanten smakar päron och mint och ger en svag men angenäm känsla av icemint. Kokoschokladen är fylld med kokosflingor. Det är inga överraskningar och jag tycker fortfarande att Polka-chokladen är Marabous bästa nyhet.