Köpte lite vegan-godis på Wholefoods. Surf Sweets Sour berry bears. Inget gelatin, inga onaturliga färgämnen eller andra konstigheter. Utan gelatin är det svårt att få till den där vingummikänslan. Dessa små sursockrade syrliga björnar är lite mer åt marmeladhållet i konsistens. Men goda. Syrliga och fräscha. Vore ju roligt om det var fler som ansträngde sig för att skapa godis utan underliga tillsatser.

Glutenfria, laktosfria, gjorda utan majssirap men med organisk fruktjuice och mycket C-vitamin.

Sådär, nu fick jag fylla på min lilla godislåda från Dylan’s med lite Jelly belly beans. Lakrits, Lemon drops, Tutti frutti, bubblegum. Kanske red apple, kiwi, piña colada, root beer. Och pink grapefruit, dessa små grapefruktbönor är en “Excellent source of vitamin C” står det. Jag undrar.

När jag var i London för en dryg månad sedan besökte jag förstås Cyber candy i Angel igen. Min vän Annica bor ju bara ett stenkast därifrån så det går liksom inte att undvika. De samlar populärt utländskt godis och roligt utländskt godis.

Jag vet inte riktigt vilken kategori de fuktgröna stridisarna tillhör. De andra bilderna, med lönn-smakande “hobo beans”, äggtoddy-tuggummi och bacon-tandpetare är väl lite mer tydligt underhållande.

Fick ju leverans från Finland för några veckor sedan. Det är synd att inte allt bra godis som finns där finns i Sverige. Jag skulle kunna beställt fem ytterligare sorter, till exempel Tyrkisk peber hot and sour, Kiss-kiss och lite olika salmiakpåsar.

Men det här fick jag:

Tre sorters Pantteri, den vanliga med lite mentolsmak, Black shot som är salmiakgodisar fyllda med salt kräm och Lumi som har samma innehåll som Vinterkatten som fanns i Sverige för ett par år sedan. Avec som är mintlinser och Salmiakki-askar, kanske den godaste lakrits som finns.

Jag var ju i USA nyligen och kom hem med en ganska liten godisskörd trots allt. Vi var för det mesta på väg och jag hade så lite plats i väskan. Bästa köpen gjordes på Island där jag köpte isländska Topas och Fazers salta romber. Lakritskulorna/-kolorna Bingo är också goda.

Annars var väl det mest minnesvärda lönnlöven i choklad som synes på bilden. Men det var nog mer platsen där jag fann dem, på en byrå på ett B&B i Bennington, Vermont. Just ja, har ju köpt baconchokladen också men ännu inte testat. Men det känns inte så konstigt längre, kanske med tanke på att de på bokaffären Strand hade askar med Jelly beans med baconsmak.

Jag förbereder mig för att hitta nya exotiska godisar nästa vecka. Kanske på Aji Ichiban. Medsols från nedre vänstra hörnet: Honey Lemon Tea candy, hård karamell med discopapper, Pizza candy mango (i sliceform), rosa karamell med (kanske) persikosmak och tuggummi inuti, hård karamell med discopapper,  Melon jelly candy, fler karameller, ljusblå fizzy karamell med citrussmak, mjuk majskolvsgodis, honey lemon cola candy, hård karamell med discopapper och coconut milk candy. Aji Ichiban ligger på 37 Mott Street i New York. Men kanske hittar jag först Len som sålde mig fudge och salt water taffy i Rockport. Vi får se.

Sega råttan bjöd på nyheter. Skittles Blenders, godisar med mixade smaker och mjuka kryptoniter. Bra översättning av hård godis till mjuk när det gäller smaken. Jag gillar konsistensen. Skittlarna var inte superroliga men helt okej.

Utländsk godis kan heta lite konstiga saker. Jag har hört amerikaner skratta åt våra Plopp och det finns ju lite dokumenterade namnmissar på till exempel bilar, där själva produkten inte riktigt gått hem på grund av namnet i vissa länder. De här hittade jag på Island, Kropp är lite som Maltesers, Pipp är ljus choklad med pepparmintsfyllning.

Igår kväll blev jag sugen på Skittles och hittade en påse Crazy cores i min aldrig sinande samling med utländskt godis. Jag köper på mig en massa olika sorter som jag tänker att jag ska prova och sen skriva om men sen blir det mesta bara liggande.

I dag fick jag en bild från min vän Annica på en Skittles-nyhet. Pepparmint-skittles. Jag sörjer ju fortfarande den mixen som fanns i Storbritannien i början på 2000-talet. Men nu har den alltså kommit tillbaka! Kanske inte exakt likadan, men jag hoppas förstås. Nu måste jag snart åka till London igen.

De här ingår nu i Pressbyråns utbud vilket gör att de finns att tillgå även utanför Norrland. Jag satt och åt några häromdagen och en jag jobbar med frågade om jag hade liniment på mig, eller om det var någon tallbarrsolja eller så. Jag sa det var pastiller med tjärsmak. De smakar som det luktar i morfars gamla vapenfetts-förvaring. Vilt, och tjärigt och ganska kargt.

Den här bilden kom till min mejl härom dagen – godis från Nya Zeeland, som jag tyvärr inte smakat. “Något slags ekologiskt märke med lite Bonbon-känsla: Pukeko Poo, Kiwi Worms och Squashed Possums.” skriver Niklas. Jag skulle helst äta kiwi-maskarna.

Jag var pa ett pharmacy och kopte skittles for 33 cent, vilket ar ingenting. Och en dam bredvid fragade vad jag holl i handen. “Is that a new kind of M&Ms?”. No sa jag och holl upp pasen. “Ah Skittles” sa hon. “God forbid I should miss out on something I could stuff my face with.” Appropa Skittles sa finns det ganska mycket godisinbspirerade chapsticks. Skittles. Jelly Beans. Reeses. Och en massa annat. Men hellre godissmak an Diner-edition, det vill saga med doft och smak av bland annat hamburgare och pommes frites. Det finns också Jelly Belly-parfym. Godisparfym alltsa. Det ar roligt.

Härom veckan fick jag ett brev från en annan Anna som hade hittat en burk med bilformade godisar som var misstänkt lik en som hade en given plats i taxfree-utbudet nämligen Van Slootens lakridsfigurer. Men den innehöll bara salta godisar medan den hon hittat också innehöll frukt. Men samma märke var det ju! Här är en bild på burken, den som fanns på taxfreen. Och här är den Anna hittade.

Vi pratade också om Fazers godisburkar på taxfreen: Musse, Knattarna, Janne Långben. Musse var röda och svarta vingummin, Knattarna finns ju fortfarande i Karamellkungens smågodisutbud, även om jag inte är helt säker på att smaken är exakt samma. Janne Långben var gelébönor med fruktsmak. Jag älskade Musse.

Ju mer godis från andra länder jag stöter på, desto mer övertygad blir jag om att de bästa sötsakerna finns här på våra breddgrader. Här är lite japanskt godis inköpt i USA. Det som framför allt slår mig är att så mycket energi läggs på förpackning och så lite på innehåll, det vill säga smak. Kittygodisarna kan man vissla igenom, och rispappret runt Botan Rice Candy kan man äta, men det smakar förstås inget. Chokladklubborna har jag inte provat men nånting med Icander-estetiken säger mig att det nog inte är den godaste choklad jag smakat.

Gelébönor är inte särskilt stort i Sverige, däremot i USA och i Storbritannien. Jelly Belly Beans är vad jag vet de marknadsledande bönorna. Tills nyligen har jag inte stött på dem i dagligvaruhandeln här hemma utan bara i specialbutiker som Gray’s American Foodstore och utomlands, men på Vi Daglivs i Stockholm hittade jag förpackningar i olika storlekar. Godisarna är mer roliga än goda. De finns i regnbågens alla färger och i en massa smaker, men de är ganska artificiella och söta förstås. Bland de 50 olika smakerna finns Popcorn med smör, kanel, cappuccino, dr pepper, jalapeno, lakrits, vattenmelon, jordgubbscheesecake och 42 andra sorter. Kolla in dem här. Det finns också receptförslag på vilka smaker man ska äta samtidigt för att äta till exempel en mangosalsa (mango, citron och jalapeno).

Såhär kan det se ut om man köper godis i Kina. Med svenska ögon sett ett klassiskt utländskt godis: parfymerade gelatinstinna segisar, i det här fallet i form av blåbär och persikor. Juicy Fruit, både som vi är vana att se dem och i “Magnecylburk”. Och så Polo – the candy with the hole – oftast i form av mintgodisar men här som fruktmint.

En, förhoppningsvis standardiserad annars galen, uppföljning:

In response to your email regarding SKITTLES BITE SIZE CANDIES.

Thank you for your email.

SKITTLES BITE SIZE CANDIES were first produced in the U.S.A. in 1981. However, distribution into the U.S.A. markets actually started in 1974, when it was manufactured by an affiliated company in England.

The process involves blending the base ingredients in proper proportion, at a controlled temperature and for a specific time, to produce a consistent center material. Color, flavor and other ingredients are added to this material before the center pellets are formed. The centers are then tumbled in a large pan while the coating material is added in a process know as panning. Finally, a polishing and blending steps finishes the process. The “s” is printed on the candies by a machine specifically designed to handle the delicate process without cracking the thin sugar shells. The actual process is similar to offset printing. The product is then bagged on high-speed automatic packaging machines and packed into cartons.

The original flavor blend for the SKITTLES BITE SIZE CANDIES is lemon, lime, orange, strawberry and grape. They were chosen as a result of consumer preference tests we conducted. The flavor blend is 20 percent of each flavor.

SKITTLES SOUR BITE SIZE CANDIES are made from lemon, lime, orange, strawberry and grape SKITTLES BITE SIZE CANDIES. These SKITTLES BITE SIZE CANDIES are covered with a specific amount of sour coating to deliver the sour flavor. After the sour coating is added, the SKITTLES SOUR BITE SIZE CANDIES are then bagged on high-speed automatic packaging machines and packaged into cartons.

SKITTLES BUBBLE GUM was introduced in 2004. All of the ingredients are mixed together and formed into little centers. Those centers are then coated with a mixture of sugar, flavoring and color. A very small amount of glaze is then put on the surface to make the gum shine. The “S GUM” is printed on the centers by a specially designed machine. The process is similar to offset printing. The product is then packaged for shipment.

Have a great day!

Your Friends at Masterfoods USA
A Division of Mars, Incorporated

Jag fick en amerikansk present härom dagen. En stor påse Skittles Sour och en liten påse Skittles smoothie mix. Det är trassligt att hitta gott godis utomlands när man har svenskt godis som norm. Men Skittles är ett surrogat, och är festligt förstås för att det inte finns här hemma.

Skittles Sour-påsen brukade jag köpa ur godisautomater på University of Science and Arts of Oklahoma för 50 cent stycket när jag var där hösten 2001. Smoothie-mixen är ny för mig och var rolig att prova.

Smakerna är Lemon Berry, Peach Pear, Mixed Berry, Orange Mango och Strawberry Banana. De är söta, lite mjölkiga och ganska goda men lite för lika varandra. Sour är lite mer varierade. Men alla Skittles är gjorda i en orgie av färgämnen och jag tror inte det är bra att äta för många. Och på varje skittle är det tryckt ett litet vitt S, precis som på M&Ms. Det undrar jag hur det går till. Undrar om Masterfoods svarar om jag frågar.

I London cirka 2000 hittade jag Skittles mint i små askar, de var otroligt goda. I klass med den bästa mintkolan. Men som allt som är för bra försvann de efter något år.

En ny kombination av smaker har nått min mun i form av Djúpur. Súkkuladihjupaður lakkris, chokladdoppad lakrits, en isländsk art av godis. Spontant tycker jag att kombinationen lakrits och choklad känns mer suspekt än trovärdig, men råvarorna verkar genuina, chokladen är lätt och luftig och ganska mild och saltlakritsen rak och enkel. I huvudet känns kombinationen ganska tokig, men i munnen fungerar det bra. Håkan säger att det finns choklad och lakrits i kombination i en av Panda-påsarna, men just den godisen har jag inte smakat.