Fick frågan härom veckan om jag visste om tablettasken Palle Kuling, före detta Kalle Anka, fortfarande fanns att få tag i, exempelvis i något av våra grannländer. Jag har själv inte stött på den, men önskar precis som Johan som frågade att den skulle finnas kvar. Så himla många goda sorter som försvunnit med det sinande utbudet av tablettaskar! Palle Kuling/Kalle Anka bestod av fruktgodisar i tre smaker, ungefär som Viol eller Tutti Frutti.

För den som vill frossa lite i gamla goda askar som försvunnit kan jag rekommendera denna tumblr. Bilden nedan är därifrån.

På Bokmässan i år var det många förlag som gjorde reklam för sina böcker med hjälp av tablettaskar har jag fått höra. Kul och bra idé. Dels för att jag gillar tablettaskar, dels för att formatet får askarna att se ut som miniböcker. Det är inte nytt med tablettaskar som reklamprodukt, men det är roligt när tablettaskarna får symbolisera det som de gör reklam för på ett bättre sätt snarare än att bara vara en ask med en banklogga på eller så.

Här är Cirkeln-askar! Sara såg till att jag fick dem skickade till mig. Snällt! Hennes och Mats bok är en välförtjänt framgångssaga. En välskriven och spännande berättelse om häxor och tonår. Bland annat. Då passar salmiak bra som läsgodis!

Besökte godisaffären Gottelisa på Engelbrektsgatan när jag var i Malmö. Jag hade högt ställda förväntningar men blev lite besviken när lösgodiset var väl dyrt (10.90 kr/hg) och jag inte hittade något som kändes särskilt roligt. De hade en väl fungerande AC vilket var tur eftersom de hade mycket fin choklad.

Jag frågade efter kola, jag ville ha någon sort som jag inte provat och som kanske var lite finare. Först blev jag hänvisad till lösviktslådorna, men sedan visade hon mig en hemkokt mörk sort som jag köpte. Den smakade klassiskt hemgjord och var mycket god.

Gottelisas webbshop är förövrigt väldigt fin, lättnavigerad och fiffigt sorterad. Roligt att det går att köpa lösviktssorter på så vis.

Det drar ihop sig till en New York-resa. Dags att se om det hänt något i godishyllorna där borta. Kanske dags att skriva om sånt jag köpte förra gången men aldrig kommit mig för att skriva om. Som Black Jack, ett tuggummi som är ett bra försök till lakritstuggummi. Lite åt Bugg Lakrits-hållet.

Jag ska såklart besöka Dylan’s Candy Bar på Third avenue och Economy Candy på Rivington Street. Men jag funderar också på The Sweet Life som har ett kakaoböneformat café med utsikt över chokladproduktionen och Aji Ichiban som är någon slags Hong Kong-kedja. Sen kan jag ju alltid hoppas på att det finns nya Skittles av något slag.

Oj, det här inlägget av etikettexperten Magdalena Ribbing är alldeles tokigt tycker jag. Typ så att jag tror att det är en kapad sida.

“En normalt hyfsad person ska kunna se lite längre än till sin egen omedelbara behovstillfredsställelse, åtminstone när barnaåren har passerats.”

Så det här med att ta upp en godis som man tappat på marken och äta den är inte att tala om antar jag.

De här ingår nu i Pressbyråns utbud vilket gör att de finns att tillgå även utanför Norrland. Jag satt och åt några häromdagen och en jag jobbar med frågade om jag hade liniment på mig, eller om det var någon tallbarrsolja eller så. Jag sa det var pastiller med tjärsmak. De smakar som det luktar i morfars gamla vapenfetts-förvaring. Vilt, och tjärigt och ganska kargt.

Salta Björnar har varit en favorit i några veckor. Ja, jag har ju gillat den längre än så förstås. Men de senaste veckorna har jag ätit fler askar än vanligt. Jag tycker om konceptet med den mycket-större-än-tablettask-stora asken. När jag var liten och Svea gjorde godisarna var den lite av ett freak. Svea var ju ICAs egna godistillverkare och det var lite hemvävd känsla över deras alla godisar. Det kanske var så enkelt att det var så vardagligt att få godis från ICA när det fanns lösgodisaffärer eller kiosker, där det fanns klubbor och fingodis i regnbågens alla färger.

Nåväl det fanns ännu fler sorter då av de stora askarna: Knasens kolabönor och inte minst lakritspinnarna. Aldrig någonsin har någon lyckats göra så goda lakritspinnar som Svea! Salta och små och med krispig dragé. Mmm!

Det var ingen tuff björn på asken då och jag tror att smaken på de salta björnarna nu har skiftat lite, men bara lite och jag tror faktiskt till det bättre. Och med risk för att låta lite underlig så är det gott att de fortfarande smakar lätt av kartong. För det tycker jag att de gör.

Fazer skrev en gång en saga om sina olika askar:

“Vi har gjort en liten bok om dina favorit-tabletter. Om trädgårdsmästare Tutti Frutti och hans prunkande fruktträdgård och om herr Salta och hans små svarta katter. Om den blyga fröken Viol och den kloka doktor Emser. Om Dumle och om Kalle Anka och hans vänner förstås. De bor alla i landet Pastillien och där händer spännande saker må du tro! Den Store Tablettätaren är nämligen på väg och han brukar glufsa i sig allt han ser. Tursamt nog kommer det en ny liten tablettfigur till Pastillien. Hur han lyckas skrämma Den Store Tablettätaren på flykten och hur han får sitt namn TJIPP , kan du läsa om i boken. Den heter Tjipp kommer till Pastillien (…)”
Det var 1980 och det var lite tryggare och friare marknadsföring.

Det var inte Tulo som hade synts i hyllan på ICA Bagarmossen utan Emser. Det är en trevlig liten ask som förstås också förtjänar att nämnas här. Med sin låga profil är Emser lätt att glömma bort men den verkar föra en lugn och trygg tillvaro i våra butiker.

Det är för all del inte så konstigt att Emser blandas ihop med Tulo. Det är två klassiska halstabletter som rent fysiskt har samma uppbyggnad, en dragering runt en slags kärna. Tulo var förstås vit och Emser är skär. Och Emser är lite mildare och har en liten sälta i smaken, Emsersalt. Det ska lindra vid förkylning och har fått sitt namn efter en kurort i sydvästra Tyskland.

På asken tipsas om att blanda emsertabletter i en kopp varm mjölk. Kanske det fungerar, men det låter inte så gott.

Martin skickar bevis på att smurfaskarna fortfarande finns i Norge. Kolla här. Jag minns bara att det fanns två sorter i Sverige, förutom de salta smurfarna. Jag tror det är läge att höra av sig till MalacoLeaf för att se varför de tycker smurfarna har sin plats i Norge men inte hos oss. Tack så mycket för tipset!

(Och när jag ändå höll på att kolla upp MalacoLeaf i de nordiska grannländerna såg jag att tuggummit Sorbits fortfarande finns kvar i Danmark.)

Precis som Bart pryder Lisa också en tablettask. Med tanke på innehållet i den förra så var det spännande att se hur tuggisarna i Lisa-asken skulle se ut, men den här gången är det en ny sort. I form av Zig-Zag (om ni minns), som små små Brio. Smaken är god, något slags jordgubb eller smultron kanske. Men finns det ingen Homer-ask?

Smurftablettaskarna är saknade, alla tre. Men ni som gillade geléfigurerna kan nu glädjas! Nu finns det en Simpsons-ask från MalacoLeaf, lagom till lanseringen av långfilmen antar jag. Bart är på framsidan, och det kunde ju varit Simpsonsfigurer inuti. Men är det det? Nej. För i formen ser godisarna ut som skrattande smurfar, och det är precis vad de är. Röda, gröna och gula smurfar. Exakt samma recept som förr, stöpta i samma modeller. Underbart. Det är bara asken som är en annan. Goda nyheter för oss som hoppas att gamla favoriter ska komma tillbaka.

Saltisol var en finfin ask, men precis som så många andra så har den rationaliserats bort. Detsamma gäller asken Salmiak. Jag tror det var Malaco som stod för båda. Om ni minns hade askarna samma färgsättning: gul, orange och svart. Salmiak kan man köpa på lösvikt ibland, men den är mycket saltare än den som var i asken. Min brorsa lärde mig att göra salmiaktorn. Man slickade på dem och så kunde man sätta ihop de rombformade flagorna till just torn. Lite äckligt, men vi var ju barn.

I helgen dök vi på en liten hobbysamling av tablettaskar. Jag kan inte låta bli annat än att dela med mig:

Idag blir det en bild på en i raden av saknade tablettaskar.

Den här har överlevt några år i en sommarstuga. Otroligt goda salmiakfigurer som skummade lite när man tuggade på dem. Även de andra smurfaskarna var bra, geléfigurer med liknande smak som Fruxo, och fruktdragé-pastiller. Kom tillbaka!