Fick frågan härom veckan om jag visste om tablettasken Palle Kuling, före detta Kalle Anka, fortfarande fanns att få tag i, exempelvis i något av våra grannländer. Jag har själv inte stött på den, men önskar precis som Johan som frågade att den skulle finnas kvar. Så himla många goda sorter som försvunnit med det sinande utbudet av tablettaskar! Palle Kuling/Kalle Anka bestod av fruktgodisar i tre smaker, ungefär som Viol eller Tutti Frutti.

För den som vill frossa lite i gamla goda askar som försvunnit kan jag rekommendera denna tumblr. Bilden nedan är därifrån.

Köpte den här lilla plåtasken i London i form av ett Pac-man-spöke. Fylld med små små sockerpiller med körbärssmak. Blev mycket nöjd och glad när jag öppnade den och inte hittade anonyma piller utan en massa massa små spöken.

Fanns blåa askar med spöken med vågmun också. Redo att ätas av Pac-man alltså.

I förmiddags var jag med i Radio Jämtland igen och pratade med Lars och Ann-Louise om julen och godis. Ungefär 9.15 in i denna halvtimme.

Jag har flyttat. Burit kartonger och städat ytor jag inte visste fanns. I flytten försvann en liten kolapåse som jag köpte i fredags. Den kommer nog fram igen men det kanske tar ett tag. Tur då att Birgit tog med sig sitt danska paket till jobbet så att vi fick prova andra goda kolor.

Kola från Karamelleriet, håndlavede och allt. Fløde, chokolade, choko-kokos, salmiak-lakrids, sød lakrits och pebermynte. Gräddkolan är det närmaste jag kommit Ako Grädd, sedan ja, Ako Grädd.

På Bokmässan i år var det många förlag som gjorde reklam för sina böcker med hjälp av tablettaskar har jag fått höra. Kul och bra idé. Dels för att jag gillar tablettaskar, dels för att formatet får askarna att se ut som miniböcker. Det är inte nytt med tablettaskar som reklamprodukt, men det är roligt när tablettaskarna får symbolisera det som de gör reklam för på ett bättre sätt snarare än att bara vara en ask med en banklogga på eller så.

Här är Cirkeln-askar! Sara såg till att jag fick dem skickade till mig. Snällt! Hennes och Mats bok är en välförtjänt framgångssaga. En välskriven och spännande berättelse om häxor och tonår. Bland annat. Då passar salmiak bra som läsgodis!

Ja, Marabous senaste tillskott är vit choklad med vaniljsmak. Jag är inte överdrivet förtjust i vit choklad ju men skulle gärna prova den. Men som tidigare år – lite tråkigt att kakan bara kommer i 180 gram.

Godis som man har svårt att äta inte bara för att det är megagelatinigt utan för att det har en små snälla och gulliga munnar. Fin påse köpt på Space Candy i Angel.

Under Stockholmsbesöket var jag också på Birkagott som till min förtjusning hade öppet till 19 fastän det var helgdag. I en av sina smågodislådor hade de sockrade skum-kanelbullar. Tänkte att det var lite roligt och köpte två.

Fast sedan sa Sara och Daniel att de inte alls var goda, tvärtom, och alla andra godisar i min påse smakar nu konstigt kanelparfymerat. Så jag vet inte ens om jag vill äta upp dem.

Specialistbutiken Lakritsroten i Stockholm har flyttat. Nu finns den i lite större lokaler på Sveavägen 107, två kvarter norr om Odengatan. Ännu större lakritsutbud men slut på de generösa möjligheterna att få provsmaka.

Elina Forselius som har startat och driver Lakritsroten ser lite ut som en viol- och lakritsgodis själv i lila tröja och svart hår. Hennes bästa sorter är finska Pantteri som i smaken är salta och lite mentholiga samt en salmiakgräddkola som hon säger är att dö för. En kund i butiken håller med henne om att den “är helt magisk”.

Priserna är ganska höga, men det är en rolig butik såklart. Jag köper ren salmiak i påse, Pantteri Black shot fylld med lakritsgel, danska pepparlinser och den där omtalade kolan.

Saltsyra plus ammoniak lika med sant! Ammoniumklorid, eller kallat vid sitt vackraste namn – salmiak, används i saltlakrits men också i plywoodlim och flussmedel vid lödning. Det säger Wikipedia.

Idag köpte jag en liten påse. Man ska förstås inte äta det bara sådär. Men kanske bara lite?  “Huvudfara: Hälsovådlig”

Den här bilden har jag lånat av ett kalas som var i min stad förra helgen. Jag var inte där så jag vet inte vad de smakade men de är väldigt fina tycker jag. De är inköpta på Godishuset i Umeå. Det är länge sedan jag var där. Jag tror det är dags att ta sig dit.

När det var Stockholm Open på tv för någon vecka sedan hade jag planer på att bjuda mitt tennissällskap på detta. Men jag hann aldrig fixa. Kanske nästa gång?

Om man vill hitta lite ovanliga eller nya godissorter kan man med fördel hålla ögonen extra öppna när man stannar på en mack. Som i fredags eftermiddag då jag hamnade på OKQ8 i Stugun.

Där hade de sismofyter, de svarta, rosa och gröna karamellerna som smakar salmiak och lite mint. Och så hade de Bassett’s salta lejonhuvuden, salta mojänger utan gängor, hallonskelett och lite annat som var roligt och som man inte alltid hittar.

Tycker ni att Godisbloggen är sömnig? Det stämmer. Förlåt att jag uppdaterat så sällan på sistone. Jag har saknat inspiration. Kanske är det höstmörkret. Men det blir nog bättre snart igen.

Det händer ibland att någon undrar över kolorna med vit snurra i, som fanns i både lakrits och vanlig kola. Så vitt jag vet har de varit borta ett tag, men för ett par veckor sedan hittade jag fairtrade-lakritskola med den vita snurran. Just den här bilden är tagen på Bokcafé Pilgatan i Umeå.

Hallon- och lakritsbåtar har gått hand i hand länge och aldrig tycks då jag ha sett någon annan sorts godisbåt. Så därför hajade jag till häromdagen när jag var på Sega Råttan. Tom/Webes har gett sig på att göra päronbåtar!

Förrförra helgen hände detta. Jag skulle gå och fika med vänner i Östersund och sprang på några av dem på stan, bland annat Anna och Vanja. Senare skulle vi ses på Törners som är det bästa Östersundsfiket.

När jag skulle leta lediga platser hittade jag ett ensamt bord där någon lämnat en klubba. Tänkte tillbaka på bilden i mitt huvud av mötet med Anna och Vanja, Vanja satt i sin vagn med en chokladpeng och en oöppnad klubba. En oöppnad Chupachups-klubba! Som nu hade blivit en paxklubba, dvs en klubba som någon paxat ett bord med!

Min kusin Lars skickar en bild på en påse med fel på. Så här skriver han: “Av någon anledning har Malaco trots att Truly sweet bara har fyra smakkombinationer valt att ha fem godisar porträtterade på påsen. En av smakerna står beskriven två gånger. Hur tänkte de här?”

Haha. Den mänskliga faktorn är så rolig ibland. Eller är det dubbelt så många grapefrukt/granatäpple kanske?

Jag lärde mig en grej i somras, nämligen att det inte är någon idé att hålla utkik efter nyheter i godishyllan oftare än tre gånger per år. I maj, september och februari är fönstret öppet för lansering av konfektyrprodukter i butiker runt om i landet. De andra månaderna är det någon annan hylla som får påfyllning – kanske flinghyllan eller mejerikylen, jag vet inte.

Det kan ju vara bra att veta. Men det enda nya som jag hittills sett är att Cloettas björnaskar görs med en ny utformning och, vad jag tror, en mindre mängd godis i. Sen ska Gott & blandat Fruktopia nu finnas i hyllorna. Godisarna smakar äpple, vattenmelon, jordgubb, tutti frutti och saltlakrits/granatäpple. Jordgubben är lite trist, men annars en bra blandning.

Förresten ser det ut som att Cloetta har en ny logga.

Ni kanske trodde att det var någon av Kalle och chokladfabriken-filmerna, eller den där sekvensen när Pippi är i godisbutiken. Men nej, det är den här. Midsommar 1983.

Jag ger av mina kunskaper i Malaco-tävlingen Din påse, där den som vill får göra en egen Gott och blandat-påse och kan vinna att den blir verklighet under ett år. Jag är inte med och tar fram vinnaren tyvärr men jag kan lyfta dem som jag gillar extra mycket och hoppas att Leafs egen jury får upp ögonen för mina favoriter.

Jag blir väldigt sugen på godis varje gång jag ska gå in och betygssätta påsar. Blodapelsin-G&B eller Hallon/lakrits-G&B. Gott! Men en grej som jag försökte be dem ändra var att bilden på lakrits-smaken föreställer en lakritsrot trots att de menar salmiak-smaken. Detaljer! Men lite viktigt ju.

Här är en liten bildserie med godis och annat som jag stötte på under min vistelse i England.

1. I souvenirshoppen invid the London Eye sålde de klubbor med det stora pariserhjulets logga.

2. Poppets och Rowntree’s Randoms, kolakulor i mjölkchoklad (god kola) och skum och gelé av typiskt engelsk snitt, ganska mycket gelatin alltså.

3. och 4. Cyber Candy i Angel, en butik med internationellt godis.

5. Svartvinbärsskittles i papperskorgen.

6. Sura grissvansar från Marks & Spencer, återigen svingelatin royale så dem äter jag ej.

7. Jelly belly-doftljus på varuhuset John Lewis.

8. och 9. Mrs Kibbles Olde Sweet Shop på Brewer Street och karameller med rabarber- och vaniljsmak.

10. Chokladkakor och kola på varuhuset Liberty.

Det var inte så länge sedan som jag en natt drömde att jag var på ett lastfartyg där de råkade ha en kiosk med tuggummit PK i sortimentet. Jag hamstrade, tog allt de hade. Och sen vaknade jag. Utan PK.

Men igår morse när jag och min vän Annica var i Angel och besökte Cyber Candy, en butik som säljer internationellt godis med fokus på Japan, Australien och USA, var det lite av en dröm som gick i uppfyllelse. För tydligen så finns PK fortfarande i Australien! Det blåa är godast, det smakar lite lakrits nästan. Ganska likt socker-Stimorol.

Men som med nästan alla sockertuggummin: smaken är mycket god men tar slut väldigt snabbt.

Jag har åkt till London för att halsa på en van. Hon bad mig ta med Gott och Blandat, så det gjorde jag. Både vanlig och den nya Fruktopia som jag fick några påsar av när jag var i Malmö. Direkt kopte jag en Skittles men förundras lite över att de vinröda eller auberginefärgade eller vad de är, de som smakar vindruva i USA och är goda, istället har svartvinbärssmak har. Ej så goda.

Åkte till stugan och tömde frysen idag. Det var varmt och skönt ute och Plopp-glassen ville bli uppäten. Sias chokladglass fylld med Plopp-smakande kolasås. Gott ju.

Flygplatsbutikerna med smink, sprit, tobak, parfym och godis är inte vad de en gång var. När nationsgränserna bleknade i och med att vi gick med i EU upphörde också billigheten i de imaginära gråzonerna mellan länderna; i färjor och flygplan. Men butikerna finns kvar.

Det godis som känns mest värt att köpa är Tom/Webes 400g-påsar – hallonbåtar, lakritsbåtar eller geléhallon för 25 kronor. Det andra godiset säljs framför allt i stora förpackningar snarare än billigt. En del sorter finns som inte går att hitta på vanliga ställen förstås. Fazer kritor och Malacos Dark Sea Salt till exempel.

Stötte även på nya Haribo-kastanjer i sommar. Gröna, med smak av äpple. Bra tillskott, fina och goda.  Färgåtergivningen gör dem nog inte riktigt rättvisa. I verkligheten är de ännu mer Granny Smith-gröna.

Under en av sommarens resor såg jag att saltpastillerna, och numera också sötlakritspastillerna, fått sällskap på taxfree-hyllan. Av vingummipastilller – Sweet berry gums.

Säkert goda, men jag har så svårt för att köpa taxfree numera, eftersom det inte precis är skattebefriade och billiga förpackningar längre, tvärtom.

Den tyska resenären återkom också med choklad. Färgglada smakprov på olika sorters Ritter. Roligt. Jag gillade den med kex inuti, hasselnöt och pralin. Säkert någon fler också. Jag vågade dock varken prova yoghurt eller marsipan.

Väldigt rolig är även den slogan som Ritter haft (har?).

Quadratisch. Praktisch. Gut.

Det är så tyskt och effektivt. Så himla bra.

Fick också smaka Kinder country – Kinderchoklad, vit- och mjölk-, med puffat ris inuti. Det smakar som söt kinachoklad.

Härom dagen blev jag bjuden på Hubba Bubba äpple av en Tysklandsresenär. Det kändes bra att formen hade återgått till sitt ursprung, efter att ha varit mindre och tunnare. Det var dessutom mycket gott, så länge smaken varade.

Igår var jag på affären och såg Hubba Bubba jordgubb och var tvungen att testa för att se om det smakade som det klassiska jordgubbstuggummit. Så var det förstås ej. Inte förvånad, men besviken.