Hittade den här gamla förpackningen när jag var hemma hos min pappa. Jag hade sparat den bara för att jag tyckte den förtjänade att få synas här. Icemint är en smak jag gillar, fruktmint, inte lik någon annan.
Jag förbereder mig för att hitta nya exotiska godisar nästa vecka. Kanske på Aji Ichiban. Medsols från nedre vänstra hörnet: Honey Lemon Tea candy, hård karamell med discopapper, Pizza candy mango (i sliceform), rosa karamell med (kanske) persikosmak och tuggummi inuti, hård karamell med discopapper, Melon jelly candy, fler karameller, ljusblå fizzy karamell med citrussmak, mjuk majskolvsgodis, honey lemon cola candy, hård karamell med discopapper och coconut milk candy. Aji Ichiban ligger på 37 Mott Street i New York. Men kanske hittar jag först Len som sålde mig fudge och salt water taffy i Rockport. Vi får se.
Om man har en krona över och vill spendera den väl så är de sura, salta, syrliga, eller tutti frutti-kulorna från Karamellpojkarna ett bra köp. Jag gillar nog allra mest de syrliga som är rosa, gula och blå.
Som med mycket godis är det gott med salt+frukt, så två olika sorter är bra att ha.
Den här klubban hade jag inte testat förr. Jag är alltid lite skeptisk när utländska tillverkare ska göra saltlakrits, men den är god. Och med saltpulver i. Det är ju alltid skoj. Och bara en krona.
Bumlingen är en klassiker i smågodishyllan som funnits så länge jag kan minnas. De är lite speciella i sin konsistens och smak – porösa och med en lätt sälta bakom smakerna Apelsin, Päron, Blåbär, Jordgubb, Salmiak, Vanilj/Blåbär, Vanilj/Salmiak, Kolamint och Vanilj/Jordgubb. Med på bilden är också Mojänger i salt, viol och blåbär/jordgubb. Tillverkare är ACT i Alingsås som också gör kamelonter och puffar.
En klassisk och god godis är Spickesill, en turkos hård salmiakfisk med anor. Tills för några år sedan såg den mer ut som en verklig fisk med små fjäll och var lite snyggare. Sen byttes formen ut till en “seriefisk”, men smaken bibehölls och det är ju egentligen det viktiga.
Jag har undrat lite över varför en del salmiakgodisar är turkosa. Det finns spickesillen, och grodan på bilden, men också insidan av den bruna salta kameleonten och säkert flera exempel. Själv kommer jag att tänka på en hård stång som lanserades till Hockey-VM i Sverige 1989. Den kostade en krona, var gul och blå (såklart!) och jättegod. Enda nackdelen var att omslagsplasten satt så hårt att den ibland var svår att få bort så att man fick äta den med plastremsor. Inte så kul. Det fanns också en hallonvariant men jag köpte bara de turkosa, på Z-kiosken i Östersund, tills de försvann för alltid.