Det är visst höst nu. Inget mer grilla Cloettas sockerbitar i sommarstugan. Det går förstås att lägga några på en plåt i ugnen. Egentligen blir de kanske rentav bättre i konsistens och yta. Men det är inte riktigt det som är grejen. Att göra det själv med grillspett och glöd är det analoga sättet, det med känsla och defekter. Sånt är bra.
Det var inte Tulo som hade synts i hyllan på ICA Bagarmossen utan Emser. Det är en trevlig liten ask som förstås också förtjänar att nämnas här. Med sin låga profil är Emser lätt att glömma bort men den verkar föra en lugn och trygg tillvaro i våra butiker.
Det är för all del inte så konstigt att Emser blandas ihop med Tulo. Det är två klassiska halstabletter som rent fysiskt har samma uppbyggnad, en dragering runt en slags kärna. Tulo var förstås vit och Emser är skär. Och Emser är lite mildare och har en liten sälta i smaken, Emsersalt. Det ska lindra vid förkylning och har fått sitt namn efter en kurort i sydvästra Tyskland.
På asken tipsas om att blanda emsertabletter i en kopp varm mjölk. Kanske det fungerar, men det låter inte så gott.
Det var länge sedan Tulo – Cloettas klassiska halstablett – fanns på hyllorna. I går blev jag bjuden på en tablett ur en av Föreningssparbankens reklamtablettaskar. Och döm om min förvåning när det stod ett litet “Tulo” på asken. Det var den äkta varan. Reklamgodisar brukar kunna vara ganska trista men Tulo är kul.