Såg de här på Arlanda häromdagen. Jag är lite allergisk mot godis som bara uppstår för att göra reklam för en film. Alltså när tillverkaren inte lägger ner någon vidare energi på att skapa en bra produkt.

Själva formen på godisarna är förstås fin. Små skepp i gelé i den ena och benformade gelé/skum-godisar i den andra. Men för mig är de här godisarna någon slags billighetsgelé som framför allt består av gelatin och som inte smakar så mycket.

De gröna grodorna har fått nya kompisar, numera finns det violgrodor bland lösviktslådorna.

Var på Birkagott på Rörstrandsgatan förra helgen. Alltid lika trevlig godisaffär! Då hittade jag den här flaskan. Det stod att den hette Trocadero. Och ja den smakade nog lite Trocadero när jag kände efter. Lite mer kolsyrad än de hårda karamellerna, lite mindre smak också. Men helt okej. Det räcker ju att det är åt Trocadero-hållet, för när smakar egentligen cola-flaskor Coca Cola (eller annan cola-läsk)? Men det är ju mycket roligare med godisar som vill smaka Trocadero än Cola.

Härom fredagen kom lillasyster hem med en Piratos och en Perler till mig. Och några dagar senare fick jag Ferskner, alltså Persikor av min kusin.

Jag har alltid tyckt mycket om Haribos småpåsar. Det är en rolig och väl utförd idé. Miniversionerna smakar samma som de stora godisarna och det är skoj med mininappar, minipesetos och så vidare. Och Kraes är hemskt goda. En krona styck kostar de oftast på kiosker och dylikt, och det finns också en stor påse – Minis.

Här är ett nytillskott i Tom/Webes smågodissortiment. Med samma klistrigt sega konsistens som de mjuka små ferraribilarna men med en frisk och nästan trovärdig hallonsmak.

Jag har denna vecka också konstaterat att de goda lakritsflaskorna som jag skrivit om tidigare också finns att köpa på Karamellagret i Östersund. Jag trodde att de kanske bara var en dagslända eftersom jag bara sett dem på Gottcenter i Stockholm innan, och eftersom de brukar vara så när det dyker upp något som är väldigt gott. Det försvinner.

Martin skickar bevis på att smurfaskarna fortfarande finns i Norge. Kolla här. Jag minns bara att det fanns två sorter i Sverige, förutom de salta smurfarna. Jag tror det är läge att höra av sig till MalacoLeaf för att se varför de tycker smurfarna har sin plats i Norge men inte hos oss. Tack så mycket för tipset!

(Och när jag ändå höll på att kolla upp MalacoLeaf i de nordiska grannländerna såg jag att tuggummit Sorbits fortfarande finns kvar i Danmark.)

Sommarstilltjen har infunnit sig här på godisbloggen. Det kanske ni har märkt. Men faktum är att det finns ingenstans där jag blir så sugen på godis som i min sommarstuga. Jag tror det är avståndet till affärer som gör det. Till skillnad från när jag var liten kan jag dock idag bunkra upp med diverse påsar och lösgodis och tablettaskar som jag kan ta fram när sötsuget blir för starkt. Eller när jag i all enkelhet vill ha något att tugga på då jag läser en sommardeckare. Jag och min syster pratade idag om att Smultronponnyn från Toms/Webes är en mycket trevlig godis, i namn, utförande och smak. Dock tänker jag alltid på den som en zebra, jag tror för att jag upplevt att den är lite randig i sin struktur. God är den i alla fall.

Gelébönor är inte särskilt stort i Sverige, däremot i USA och i Storbritannien. Jelly Belly Beans är vad jag vet de marknadsledande bönorna. Tills nyligen har jag inte stött på dem i dagligvaruhandeln här hemma utan bara i specialbutiker som Gray’s American Foodstore och utomlands, men på Vi Daglivs i Stockholm hittade jag förpackningar i olika storlekar. Godisarna är mer roliga än goda. De finns i regnbågens alla färger och i en massa smaker, men de är ganska artificiella och söta förstås. Bland de 50 olika smakerna finns Popcorn med smör, kanel, cappuccino, dr pepper, jalapeno, lakrits, vattenmelon, jordgubbscheesecake och 42 andra sorter. Kolla in dem här. Det finns också receptförslag på vilka smaker man ska äta samtidigt för att äta till exempel en mangosalsa (mango, citron och jalapeno).

Såhär kan det se ut om man köper godis i Kina. Med svenska ögon sett ett klassiskt utländskt godis: parfymerade gelatinstinna segisar, i det här fallet i form av blåbär och persikor. Juicy Fruit, både som vi är vana att se dem och i “Magnecylburk”. Och så Polo – the candy with the hole – oftast i form av mintgodisar men här som fruktmint.

Smurftablettaskarna är saknade, alla tre. Men ni som gillade geléfigurerna kan nu glädjas! Nu finns det en Simpsons-ask från MalacoLeaf, lagom till lanseringen av långfilmen antar jag. Bart är på framsidan, och det kunde ju varit Simpsonsfigurer inuti. Men är det det? Nej. För i formen ser godisarna ut som skrattande smurfar, och det är precis vad de är. Röda, gröna och gula smurfar. Exakt samma recept som förr, stöpta i samma modeller. Underbart. Det är bara asken som är en annan. Goda nyheter för oss som hoppas att gamla favoriter ska komma tillbaka.

Haribo har kommit med en ny smak på sin klassiska persika. Fast tekniskt sett är det förstås ingen persika utan en mango, men formen är densamma. Och smaken då? Mango låter godare än det är, det smakar väldigt mycket som Haribos tropiska frukter. Och persikan är fortfarande vinnaren.

En liten idolbild på en godisklassiker.

Jag hade tänkt skriva om Malacos nya Truly-serie, men när jag skulle köpa en påse lösviktsgodis hittade jag en låda med nya godisar. Först såg jag inte vad det var, men blev förtjust när jag upptäckte att det var en Egypten-serie: sfinx, mumie, pyramid, ibis och sarkofag i olika färger. Lägg märket till den detaljerade pyramiden, med stenrelief. De ser ut som de engelska Jelly-babies, och smakar så också. Väldigt sött. Godisgelé med ett tunt sockerskal. Inte så väldigt goda egentligen, men jag tycker de är hemskt fina. Och de svarta smakar saltlakrits och inte svart vinbär och det är ett plus förstås. Tillverkare? Malaco, otippat nog.

De blå och sura flaskorna Soda pops har fått en ny kompis. Peach Pops. Sedan tidigare finns flaskorna i colasmak och körsbärssmak. Sura persikogodisar är för det mesta goda, även denna.

I helgen blev det ett kärt återseende när jag såg att Gott & Blandat kommit tillbaka i påse med 160 g. Kanske de större påsarna inte sålt så bra, precis som jag hoppades och trodde.

Sant är att designen gjorts om, och att den såg lite blek ut. På malacoleafs hemsida är det fortfarande den förra påsen på bild. Om jag minns rätt är den nya lite mer kornblå och nedtonad.

Jag tycker inte att Bubs har visat någon större uppfinningsrikedom när det kommer till sitt godis. Jag gillar godisar som mixar frukt och lakrits, men Bubs stora döskallar? Nja. Det är något med smaken som inte är helt bra och jag väljer inte dem till min påse. Däremot kan jag inte riktigt värja mig för deras små svarta och gröna chilifrukter. Ända sedan min kompis Anna dök upp hemma hos mig med en blandad godispåse innehållande sådana småchilis har de spökat i mitt huvud. Igår köpte jag några, de fyra som fanns kvar i lådan, och jag gillar dem. Konsistensen och storleken är fin och den peppriga smaken trevlig på tungan.

Och när det gäller substitut eller surrogat för drakeld så är det närmaste jag kommer på Tyrkisk Peber Bonfire. Men de är nästan lite mentol-iga för att vara bra. Minns ni också att det fanns hårda svarta och gula boxhandskar med kräm i. Och så helsvarta och citrongula med pulver i. De var snygga också, detaljerat tryckta med snörning och allt.

Valentin och blommor och röda geléhjärtan. Jag fick tre stycken godisar i en liten påse när jag passerade Bromma flygplats idag. Samhall presenterade sin nya logga och bjöd på hjärtan, lagom många. En hel ask tycker jag är för mycket eftersom geléhjärtan är lite för enformiga i sin smak och sockret känns som grus efter ett tag. Undrar hur många kilon hjärtan som köps och äts idag, bara Samhall skulle ge ut 1,2 ton.

Håller med Sara om att Duo känns intressant. Att mixa frukt och lakrits är en klassiker. Som till exempel i Fifty-fifty. Det finns dock en risk att smakerna smittar varandra med sin arom, Haribo har en sådan påse med minigodisar där allt smakar likadant . Vi får också se om MalacoLeaf vågat använda riktig saltlakrits. I mixade godisar/påsar brukar lakritsen ha en tendens att vara söt och svag. Den som provar får se. Jag kollade i ett par butiker i Umeå idag efter Duo men utan lycka.