På Dylan’s Candy Bar säljs Bertie Bott’s every flavor bean, en godissort ur Harry Potters värld överförd till vårt verkliga liv. För dem som inte känner till så är det jelly beans i alla tänkbara smaker, även äckliga.

Den här lilla påsen har inte alla smaker som finns i hela världen men bjuder på smakupplevelser av till exempel ketchup, lök, sås (gravy) och fisk i geléböneform. Ett av mina resesällskap som tidigare efterlyst jelly beans i matsmak kastade sig över påsen och köpte den direkt. Det blir provsmak vad det lider.

Jag tog mig idag en liten promenad i Chinatown för att besöka Aji Ichiban, en Hong kong-kedja med filial. Där mötte amerikanskt smågodis modernt asiatiskt godis och traditionellt asiatiskt godis. De lite mer exotiska sorterna fanns som provsmakningsbitar i små skålar. Jag var feg och tog bara en bit torkat citronskal. Jag tänkte “Hur fel kan det bli,  det låter ju fräscht.” Det var det inte. Det smakade ungefär som sucketter. Koncentrerat, starkt och tämligen illa. Jag ville spotta ut men svalde istället snabbt.

En annan godisaffär på Hester Street är The Sweet life. Där fanns det till och med tyrkisk peber. Men det kändes ju som att gå över ån efter vatten så jag köpte Salt water taffy och tuggummi med kardemummasmak.

Jag fascinerades även av gobstobbers i maxistorlek. För dem som inte vet är gobstoppers (eller jawbreaker) världens hårdaste godis. Det går inte att bita sönder dem. Och de är tillräckligt jobbiga att äta när de är två centimeter i diameter. Och när de är en decimeter då förstår jag inte hur det ens är tänkt att man ska konsumera dem.

Estetiskt tilltalande var det med färgsorterade tuggummikulor.

Ja, eftersom jag är på resande fot så blir det lite amerikanskt fokus ett tag. Jag har fortfarande inte kommit mig för att köpa baconchokladen. Det går bara inte. Jag intresserar mig mer för dess kamrat med smak av wasabi, ingefära och svarta sesamfrön, fast inte heller den har jag köpt.

Istället hittade jag Skittles fizzl’d fruits, som de sura skittlarna men med brus-surt på. Känslan var dock att det var en kvarglömd låda och inget som finns på bred form.

Och så har vi varit på Dylan’s candy bar igen. Min syster Sara köpte sin egen godisglasburk.

Alltså. På riktigt. Det är så konstigt. Det är en mörk 45-procentig chokladkaka som kostar ungefär 55 kr. Lite väl dyrt men hur ska jag kunna låta bli att köpa den?

Nytt på Skittles-fronten: Crazy core. Skal i en smak innehåll i en annan. På Economy Candy köpte jag tuggummi med sour apple-smak, glee tuggummi, Hot tamales, en kolaklubba med namnet Sugar daddy och Jelly Belly-bönor där mango/chili kändes roligast.

Sen gick vi förbi en chokladfabrik som heter Jaques Torres som rustade för påsken genom att göra läskiga chokladharar och hönor i gigantisk storlek och det sista som hände på godisdag ett i New York var att jag hittade choklad med baconsmak. Då blev jag förvirrad och gick hem och lade mig.

Eh. Bilar gone BIG.

Det var alltså de här som var limousinerna, inte de salta bilarna. Jag hittade dem bland Karamellkungens smågodis. Mer luftiga i smak och konsistens jämfört med de vanliga bilarna, mer åt vanligt fruktskumhåll. Men framför allt roligt stora.

För att vara en person som inte gillar choklad så värst mycket, inte jämfört med riktigt godis iallafall, så handlar den här bloggen väldigt mycket om nyheter i chokladvärlden. Ofta för att jag blir så nyfiken på dem, men kanske framförallt eftersom det nästan bara är där som det sker en intensiv expansion.

Idag hittade jag Anthon Bergs Salmiak-kaka. Rättvisemärkt, 57 procent kakao med lakritskrisp och salmiakpulver. Den var intressant. Lite mer subtil i lakrits och salmiak-smakerna än till exempel Plopp och Salmikki. Jag tar med den till jobbet och äter den till kaffet tror jag.

Jag var i Hemavan förrförra helgen. Jag älskar utförsåkning och att leva stugliv där. En annan bra sak är fjällgodiset. Jag gillar det provisoriska utbudet. Klinkers på golvet i skidshopen för att man ska kunna gå med sina tunga pjäxor.

Malacos kolarullar är mitt topp-ett fjällgodis men de hade inga i Centrumhusets shop. Vet inte hur det var på Solkatten, men där hade de dragsters vilket jag förstås gillar.

Vad köpte jag från denna hylla? Banana skid, tutti frutti-kulor och salta joysticks.

Det drar ihop sig till en New York-resa. Dags att se om det hänt något i godishyllorna där borta. Kanske dags att skriva om sånt jag köpte förra gången men aldrig kommit mig för att skriva om. Som Black Jack, ett tuggummi som är ett bra försök till lakritstuggummi. Lite åt Bugg Lakrits-hållet.

Jag ska såklart besöka Dylan’s Candy Bar på Third avenue och Economy Candy på Rivington Street. Men jag funderar också på The Sweet Life som har ett kakaoböneformat café med utsikt över chokladproduktionen och Aji Ichiban som är någon slags Hong Kong-kedja. Sen kan jag ju alltid hoppas på att det finns nya Skittles av något slag.