Julen är ju nästintill slut, men en litet till inlägg på temat får det bli. En fin och julig tablettask från Lagerhaus. Det finns ju väldigt liten variation bland askarna nuförtiden, trots det fantastiska formatet, så allt som är nytt är per automatik roligt.

Är du snäller så kan du få… Men är du stygger så får du gå! står det på.

Lycka den som byter julklapp med mig! Så här dan för dan är det lilla julafton med vänner. En klapp för ungefär femtilappen byter ägare. Jag gillar egentligen inte den sortens klappbyte, de traumatiska minnena från barndomen har satt sina spår. Klassens julfest i ettan när mamma hade köpt en fin liten tvål i form av en flodhäst och jag fick en tennissmurf. Tårar!

Min brorsa berättar om när han bidrog med en liten legogubbe och fick ett ljus tillbaka. Tårar! Eller när Maria F i femman sa “Ett tips, Anna. Ta min. Den är superfin.” Och det var en porslinssvan.

Vad jag får ikväll spelar just ingen roll. Men jag tycker det ska bli kul att ge bort den här:

Jag är inte så förtjust i fruktskum, därför gillar jag inte skumtomtar så värst. Och jag tycker att chokladdoppat skum är lite lamt. Kanske för att jag jämför det med världens godaste julskum som jag alltid tänker på så här års: Sveas chokladdoppade grisar. De var ganska stora, hade ett skum med kolasmak och var så himla goda. Det var nåt med formen också som fungerade väldigt bra.

En gång var jag med min familj på studiebesök på Sveas fabrik i Norrköping. Där hade de en hel släpvagn med såna julgrisar. Vilken dröm. Min mamma åt även nötkola som kom direkt ur maskinen. Jag kan också konstatera att studiebesök på godisfabrik är väldigt uppskattat när man är 10 år.

Antalet blogguppdateringar på sista tiden kan nog inte illustreras på bättre sätt än med min chokladkalender. Idag är det den 17 december. Jag har hittills öppnat en lucka. Jag har inte kommit längre i evangeliet än “It all started about 2 000 years ago in The Holy Land”. Tiden tycks bara gå samtidigt som godisinspirationen tryter.

I fjol såg jag en adventskalender på Starbucks som jag ville ha. Den var tjock och tung. Lite mer som en pralinask förklädd till kalender.

Chokladen var kanske inte så mycket att hänga i den tredimensionella-fold-out-granen, men idén är ju finfin med lite mer ordentliga godisar i kalendern. Här är en annan fin grej som de hade på Starbucks. Det är ju inte godis, men inte riktigt kakor heller.

I år har jag en adventskalender. En bit choklad och lite evangelium varje dag fram till jul. Divine är det som har gjort den här och jag har tänkt att den ska få förgylla ungefär tio sekunder av mina jobbeftermiddagar.