Walkers är en bra kola, särskilt lakritskolan. Mycket lagom i sin seghet och storlek. Den påminner mycket om gamla lakritsRollo fast är inte fullt så bra. Lite för söt, men mycket duglig. Jag gillar verkligen att den är riktigt svart också och eftersom jag alltid tänker hockeyspelspuck när jag ser den kunde jag inte låta bli att ta den här bilden.

Att man kan föredra en viss färg på godisar av samma sort är en sak, de har ju för det mesta olika smak. Men att föredra en viss form är också en realitet. Så förutom att jag, när jag står med lösviktsskeden för att ta Bassett’s winegums, helst letar upp de svarta och de ljusgula, och kanske de gröna och de orange så tenderar jag att sikta in mig på de där avlånga vågiga. Kanske på romberna. Sällan på de runda och de ovala. Så en gul oval är någon slags nit, men en vågig svart jackpot.

Ja, man är ju helt klart som man vart.

Varumärkesstrider är väl inte sådär jätteroligt kanske, men det är ändå lite skojigt när man tänker sig att två små harar i guldpapper fajtas.

Oj! Jag har tyckt att det har varit lite tyst från er på sistone. Kanske för att det hade blivit fel i en inställning så att det inte gick att kommentera. Men nu är det fixat, så skriv något tycker jag.

Finland hade förutom syrliga tyrkisk peber och fina räv-påsar ganska mycket godissorter som man inte ser i Sverige. Jag tycker det är lite fascinerande att de stora godisfabrikerna har olika sortiment för de olika nordiska länderna.

Sammantaget drar vi vinststrået tycker jag, eller så tror jag bara det för att min smak är indoktrinerad av vårt utbud (men nej, va?). Men att vissa sorters godis tillverkas i Sverige men bara säljs i Finland förstår jag ändå inte riktigt. Eller, det är nog mer principen jag vänder mig mot. Fast mest av allt vill jag ha tillbaka de syrliga tyrkiska pebrarna. Daimen har jag ju sett även i Sverige. Choklad med citrussmak och mandelkrokant. Ej provat dock.

Hittade en jättefin godispåse i Finland. Kanske den finaste jag sett. Men jag gillar ju också rävar ganska mycket. Särskilt fjällrävar. Tyvärr var det inte så roliga godisar, nämligen marmelad. Och det är inte riktigt godis för mig, mer sånt som passar i syltform på rostat bröd.

På ständig jakt efter den perfekta kolan; i helgen fick jag smaka kola från det svensk-franska chokladföretaget La palantine som finns på ön Belle-Isle-en-Mer utanför Bretagnes kust. Den var väldigt god och mjukseg som en riktigt bra kola. Mest verkar de göra choklad men kolan är att rekommendera. Ganska mastig, kanske dyr och lite (bara lite) sådär AKO-grädd-salt.

Läs mer om La palantine.

Jag misstänkte det, men inte kunde jag väl på allvar tro att Finland förutom en massa lakrits- och saltlakritssorter som vi inte har i Sverige fortfarande lurar på syrliga tyrkisk peber. Men kom igen. Importera, nu!