I söndags beställde jag ett UV-filter till min kamera. Idag så fick jag brev på posten. UV-filter och följesedel och tre Bravo-kolor. Cyberphoto vet hur man skapar goda relationer till kunderna. När Danken beställde en negativscanner av dem runt år 2002 fick han en Bounty och en Snickers. Ett vinnande koncept således.

Så här ser godisodyssén ut Juldagen 2008. Knäck, med strykande åtgång. Pappas favoriter Ahlgrens bilar i julskrud. Chokladkola som en granntomte gav i julklapp på julafton, inklusive recept. NK mint som systern tagit med från huvudstaden och som är gott till kaffet. Lite vanligt hederligt smågodis från Karamellagret. Och så tomten som chillar bredvid prydnadsgodis. Inte för mycket, inte för lite.

Alltså Kurre, jag önskar att jag kunde säga att jag tycker bättre om dig än jag gör! Förra veckan köpte jag en påse Ekorrens ekologiska smågodis på Ica. 150 gram för 22 kronor. Blev jättebesviken när jag åt en björn och konsistensen var marmelad, liksom apelsinklyftorna i påsen. Jag vill ju ha segisar. De färgglada maskarna är okej - särskilt de gulröda. De gröngula är lite mer dammiga i smaken.

Ambitionen är förstås jättebra, inget konstgjort eller syntetiskt och bara ekologiska råvaror, men jag kräver mer. Jag köpte syrlig blandning, det finns en vanlig blandning också. Kanske är det ingen marmelad där i.

Jag fyller år idag och på sistone har det ramlat in presenter från vänner och familj. Det har blivit en del gåvor som kanske hittar sin väg in hit framöver. Jag funderade lite på vad som kunde kvalificera sig till självaste födelsedags-inlägget. Svaret var givet. Mina vänner Håkan och Evelina gav den främre flaskan på bilden till mig. Candy caviar är en lite äcklig men väldigt rolig idé. Och de adjektiven beskriver även innehållet ganska väl. Någon tyckte det var lite konstigt att fisken i hatten glatt häller i sig kaviar som om det inte finns någon morgondag. Kanske är det lite kannibalistiskt.

Det nya är att matcha sina accessoarer med sitt godis. Precis som jag gör nedan. Ny väska och passande minttabletter att lägga i den nya väskan. Eller ja, godis? Det är sockerfria mintpastiller. Men det är en fin ask, man kan ju lägga i något annat sen. Salmiak eller så.

De här askarna är lite hypnotiska, eller hur? Jag passerade Island på min resa västerut och kunde inte motstå att köpa den längst till vänster. Opal är sockerfria lakritspastiller som finns i några olika sorter. Jag valde en salt variant och den var väldigt väldigt salt. Läkerols salmiakhalstabletter är ingenting i jämförelse. Opal är salta som ren ammoniumklorid och en inte enbart angenäm upplevelse. Men jag kunde förstås inte sluta äta.

De fanns också i storpack, och som sprit.

Det var min syster som hittade dem, viol-Zoo på lösvikt. Alltså inte som ask utan precis som Zoo i påse. Vilken bra idé av Malaco Leaf, Zoo-konsistensen är idealisk för en violgodis. God men kanske inte perfekt, aningens tvålig. Men ändå!

När det blir jul kommer skumtomtarna fram i Selectas godisautomater. På Hornstulls tunnelbaneperrong för norrgående tåg hade de till och med smitit ut ur sin glasbur i helgen. De är två stycken, ser ni dem?

Jag har väl aldrig varit så mycket för fudge, den är lite väl sandig för min smak. Jag vill ha slät konsistens på det mesta. Men när jag var inne i ett äkta fudgery där fudgen såldes i stora kakor litegrann som ostar i en delikatessdisk var jag ju tvungen att både prova och köpa lite.

Len, som jobbade i fudge-butiken berättade att fudgen uppfanns på Vassar College i Poughkeepsie, New York. Åtminstone enligt ryktet. Och att den består av socker, grädde och smör allra mest. Och om den handvispas så blir den slät och som allra bäst. Lens fudge var bättre än all annan fudge jag provat. Jag valde triple chocolate. Kanske var den lite väl söt, men den var inte alls sandig utan alldeles len. Smulter, skulle min mormor ha sagt. Len hade en väldig smulter stämma, litegrann som Billy Bob Thornton.