En klassisk och god godis är Spickesill, en turkos hård salmiakfisk med anor. Tills för några år sedan såg den mer ut som en verklig fisk med små fjäll och var lite snyggare. Sen byttes formen ut till en “seriefisk”, men smaken bibehölls och det är ju egentligen det viktiga.

Jag har undrat lite över varför en del salmiakgodisar är turkosa. Det finns spickesillen, och grodan på bilden, men också insidan av den bruna salta kameleonten och säkert flera exempel. Själv kommer jag att tänka på en hård stång som lanserades till Hockey-VM i Sverige 1989. Den kostade en krona, var gul och blå (såklart!) och jättegod. Enda nackdelen var att omslagsplasten satt så hårt att den ibland var svår att få bort så att man fick äta den med plastremsor. Inte så kul. Det fanns också en hallonvariant men jag köpte bara de turkosa, på Z-kiosken i Östersund, tills de försvann för alltid.

Härom veckan fick jag ett brev från en annan Anna som hade hittat en burk med bilformade godisar som var misstänkt lik en som hade en given plats i taxfree-utbudet nämligen Van Slootens lakridsfigurer. Men den innehöll bara salta godisar medan den hon hittat också innehöll frukt. Men samma märke var det ju! Här är en bild på burken, den som fanns på taxfreen. Och här är den Anna hittade.

Vi pratade också om Fazers godisburkar på taxfreen: Musse, Knattarna, Janne Långben. Musse var röda och svarta vingummin, Knattarna finns ju fortfarande i Karamellkungens smågodisutbud, även om jag inte är helt säker på att smaken är exakt samma. Janne Långben var gelébönor med fruktsmak. Jag älskade Musse.

Malaco:s Truly-serie är ingen nyhet längre. De dök upp i butik tidigt i våras, men jag har ändå inte provat dem förrän idag. Eftersom jag gillar saltlakrits har jag varit nyfiken på Truly Black men påsarna är så himla prassliga och trista att jag inte kunnat förmå mig att köpa en. De känns som något som skulle kunna hänga i kassan på Marks and Spencer, och det är ingen komplimang. Och så är påsarna ogenomskinliga så man inte ser godisarna. Jag vill inte ha dem avbildade på framsidan. Jag vill kunna se dem.

Idag köpte jag trots det en påse, som research. Och godisarna var precis som man kunde vänta sig: ganska trista. Stöpta i fem olika former, i exakt samma hårda tuggkonsistens. Och med snarlik smak även om de hade fem olika nyanser. Tråååkigt! Om man gör en 180gramspåse så måste konsistens eller smak varieras så att man inte ledsnar och slänger resterande innehåll efter att ha ätit hälften.

Jag hoppas att de andra påsarna i Truly-serien smakar bättre, för jag kommer aldrig köpa Truly Black igen. Jag undrar lite vem man har tänkt sig som konsument. Poängterandet av 30 procent mindre socker och den här trista kliniska påsen tyder väl på vuxna, kanske äldre kvinnor. Inte är det jag iallafall.

Igår köpte jag några Haribo Piratos. De är väldigt salta, och inte så goda att äta allt för många av. Men ett par stycken är perfekt. Om någon bjuder mig på smågodis och jag får ta en, och bara en så är Piratos ett bra val. De räcker länge och smakar mycket.

Malaco hade jättegoda piratpengar tidigare, men de har tyvärr försvunnit. Och ICA:s godistillverkare Svea hade också salta slantar av rang.

Piratosarna från igår var dock lite konstiga i konsistensen. Mer klistriga än hårda, och de smakade inte riktigt som vanligt. Jag undrar om det är ett nytt recept eller om det bara var en felaktig omgång. Det har ju förekommit förr. Jag minns att man i Pingvin Saltpastiller kunde få några slags rötägg. De hade en bränd smak och var lite lösa. Äckelgoda. Till och med så man kunde bli nöjd över att råka ta en.

Här är ett nytillskott i Tom/Webes smågodissortiment. Med samma klistrigt sega konsistens som de mjuka små ferraribilarna men med en frisk och nästan trovärdig hallonsmak.

Jag har denna vecka också konstaterat att de goda lakritsflaskorna som jag skrivit om tidigare också finns att köpa på Karamellagret i Östersund. Jag trodde att de kanske bara var en dagslända eftersom jag bara sett dem på Gottcenter i Stockholm innan, och eftersom de brukar vara så när det dyker upp något som är väldigt gott. Det försvinner.