Det var inte Tulo som hade synts i hyllan på ICA Bagarmossen utan Emser. Det är en trevlig liten ask som förstås också förtjänar att nämnas här. Med sin låga profil är Emser lätt att glömma bort men den verkar föra en lugn och trygg tillvaro i våra butiker.

Det är för all del inte så konstigt att Emser blandas ihop med Tulo. Det är två klassiska halstabletter som rent fysiskt har samma uppbyggnad, en dragering runt en slags kärna. Tulo var förstås vit och Emser är skär. Och Emser är lite mildare och har en liten sälta i smaken, Emsersalt. Det ska lindra vid förkylning och har fått sitt namn efter en kurort i sydvästra Tyskland.

På asken tipsas om att blanda emsertabletter i en kopp varm mjölk. Kanske det fungerar, men det låter inte så gott.

I slutet på januari skrev jag ett inlägg efter att ha besökt en Coop Forum. Tjejen som då stod bakom mig i kön hade lagt upp en ask med salta godisar på bandet. En ask som jag till min förvåning aldrig hade sett förr. När jag någon dag senare kom tillbaka stod de ingenstans att finna. Jag gick verkligen igenom alla hyllor och frågade dessutom personalen, men utan lycka. Ja de visste ju vad jag pratade om, men de hittade dem inte heller. Och sen dess har jag pliktskyldigast gått förbi godishyllan och kollat efter de här mystiska askarna. Och under ett halvår - inget. Tills i veckan då jag plötsligt får syn på två olika askar, modell större. Salmiakki och Lakritsi pastilleja. Ganska goda faktiskt, och ett trevligt tillskott i den magra tablettaskshyllan.

Salmiak är rombformad som sig bör, men inte i form av tunna plattor utan mer som en liten gelégodis. Lakritspastillerna runda och lite mer sega, inte helt olika Bassett’s saltlakrits i smaken.

Martin skickar bevis på att smurfaskarna fortfarande finns i Norge. Kolla här. Jag minns bara att det fanns två sorter i Sverige, förutom de salta smurfarna. Jag tror det är läge att höra av sig till MalacoLeaf för att se varför de tycker smurfarna har sin plats i Norge men inte hos oss. Tack så mycket för tipset!

(Och när jag ändå höll på att kolla upp MalacoLeaf i de nordiska grannländerna såg jag att tuggummit Sorbits fortfarande finns kvar i Danmark.)

I min research fann jag följande nedsättande beskrivning av den holländska dubbelsältan: “It tasted like a midget had shoved his sweaty palms into my mouth and was playing with my tonsels”. Läs mer på bad-candy.com.

När jag var liten gick ryktet att för många Djungelvrål kunde få strupen att svullna igen. Om det var sant det vet jag inte, men visst rev de till lite mer då jämfört med nu?

I övrigt finns det inte mycket saltlakrits som är så salt att den nästan gör ont att äta. En godis som har haft den rollen är DZ. Jag tror det är en holländsk produkt och att DZ står för dubbel zout. Dubbelt salt. God men, som sagt, ganska intensiv. Jag blev dock lite orolig när jag köpte några stycken i Stockholm härom veckan och de inte alls sved till som de brukar i munnen. De var mjuka och endast lite salta. Hoppas det inte är en ny formula. Två mycket skrämmande ord: Ny formula - det vill säga sämre för det mesta.

Här är några fina påsar att plocka lösviktsgodis i. Jag gillar MalacoLeafs Zoo-påse, eftersom just det trycket är så fint. Haribo-påsen har ritat sitt godis i trevlig serie-form medan Tom/Webes har en lite mer verklighetstrogen ambition med teckningarna. Och det är alltid roligt med ställen som har sina egna påsar, som Birka-Gott.

Generellt kan man väl säga att påsarna har blivit större jämfört med tidigare. Ni kanske minns godispåsarna som var stora som ett C5-kuvert och hade olikfärgade prickar i skilda storlekar. Det fanns en i gul/blå/röd och en i orange/grön/röd om jag inte minns fel.

Det var länge sedan Tulo - Cloettas klassiska halstablett - fanns på hyllorna. I går blev jag bjuden på en tablett ur en av Föreningssparbankens reklamtablettaskar. Och döm om min förvåning när det stod ett litet “Tulo” på asken. Det var den äkta varan. Reklamgodisar brukar kunna vara ganska trista men Tulo är kul.

Precis som Bart pryder Lisa också en tablettask. Med tanke på innehållet i den förra så var det spännande att se hur tuggisarna i Lisa-asken skulle se ut, men den här gången är det en ny sort. I form av Zig-Zag (om ni minns), som små små Brio. Smaken är god, något slags jordgubb eller smultron kanske. Men finns det ingen Homer-ask?