I helgen dök vi på en liten hobbysamling av tablettaskar. Jag kan inte låta bli annat än att dela med mig:

Här är en länk till sortimentet. Personligen tycker jag att det är ganska bra, ett blandat basutbud och så finns några lite ovanliga sorter som jag inte sett förr. Det kunde finnas ett par sorters saltlakrits till förstås men det är roligt att någon leverantör tar upp kampen mot Karamellkungen.

En sak jag är motvilligt nyfiken på är Läkerol Dark Liquorice. De finns i smakerna lakrits, apelsinskal/lakrits och rökt lakrits. Jag tror att jag hyser viss aversion mot själva utformingen och lanseringen. Det verkar onekligen som att de gjort en Riesen och riktat in sig på en traditionellt manlig köpare, med den mörka förpackningen och den tydliga flirten med rökrocksbärande cognacsdrickare. Men jag är ändå nyfiken även om jag naturligtvis föredrar salmiak framför lakrits.

I helgen blev det ett kärt återseende när jag såg att Gott & Blandat kommit tillbaka i påse med 160 g. Kanske de större påsarna inte sålt så bra, precis som jag hoppades och trodde.

Sant är att designen gjorts om, och att den såg lite blek ut. På malacoleafs hemsida är det fortfarande den förra påsen på bild. Om jag minns rätt är den nya lite mer kornblå och nedtonad.

Varför har gel-fyllda tuggummin dykt upp på marknaden? Ska de smaka mer, eller är det bara för att lura konsumenterna att testa nya häftiga sorter? De har en otymplig form och blir hemskt dyra jämfört med vanliga tuggummipaket. Av Extra Fresh får man 10 bitar för 12 kr. Det är 1,20 kr styck. Kan inte Wrigleys återgå till produktion av sockertuggummin istället. Tänk om PK istället kunde komma tillbaka. Och Stimorol original.

Idag blir det en bild på en i raden av saknade tablettaskar.

Den här har överlevt några år i en sommarstuga. Otroligt goda salmiakfigurer som skummade lite när man tuggade på dem. Även de andra smurfaskarna var bra, geléfigurer med liknande smak som Fruxo, och fruktdragé-pastiller. Kom tillbaka!

Jag tycker inte att Bubs har visat någon större uppfinningsrikedom när det kommer till sitt godis. Jag gillar godisar som mixar frukt och lakrits, men Bubs stora döskallar? Nja. Det är något med smaken som inte är helt bra och jag väljer inte dem till min påse. Däremot kan jag inte riktigt värja mig för deras små svarta och gröna chilifrukter. Ända sedan min kompis Anna dök upp hemma hos mig med en blandad godispåse innehållande sådana småchilis har de spökat i mitt huvud. Igår köpte jag några, de fyra som fanns kvar i lådan, och jag gillar dem. Konsistensen och storleken är fin och den peppriga smaken trevlig på tungan.

Och när det gäller substitut eller surrogat för drakeld så är det närmaste jag kommer på Tyrkisk Peber Bonfire. Men de är nästan lite mentol-iga för att vara bra. Minns ni också att det fanns hårda svarta och gula boxhandskar med kräm i. Och så helsvarta och citrongula med pulver i. De var snygga också, detaljerat tryckta med snörning och allt.

Det finns flera tillverkare som producerar geléhallon som dessutom ser ganska likadana ut, men smakar de likadant också? Rösta så får vi se.

Ja, om inte du kan komma till godisaffären får godisaffären komma till dig. Tack Sara, som skickade det här brevet helt fyllt med de salta flaskorna som fortfarande bara verkar finnas vid Hötorgets mittersta T-baneuppgång.

Sara tror för övrigt att de salta/turkiska kastanjerna nyligen syntes på en av Sveavägens godisbutiker mellan Tegnérgatan och Rådmansgatan. I Stockholm alltså.