Snart dags för alpina VM i Åre. Kexchoklad sponsrar sedan ett par år landslaget, och har tagit fram en VM-smak i begränsad upplaga: kexchoklad doppad i mörk choklad.

Vanlig kexchoklad tycker jag är ganska tråkig. De smular och efter en halv blir det lite för sött och mastigt. Ibland kan det vara hemskt gott, men det är bara om man får lite och i rätt situation.

Roligt då att den mörka kexchokladen känns mycket mer varierad i smaken och är riktigt god. Särskilt till kaffe.

I veckan var jag på Coop Forum. Kvinnan bakom mig i kassan köpte en godisask som jag tyckte såg högintressant ut. Jag såg namnet Fazer, jag såg den omstridda loggan och tyckte mig läsa ordet saltpastiller. Hur kan en sådan produkt ha gått mig förbi? Jag hade aldrig sett den. Jag funderade starkt på att gå in i butiken igen för att köpa en ask. Men jag var för trött och köerna för långa.

Tre dagar senare hade jag inte kunnat skaka bort minnet av asken. Jag gick tillbaka till affären och inledde ett långt, fruktlöst sökande. Till slut frågade jag en i personalen. Hon försökte hjälpa mig, jag förklarade så gott det gick vad jag sökte. Hon sa “ja, du menar den med hottentotten, om man får säga så”. Hon hittade inte heller asken men lovade att be den godisansvarige köpa in fler.

Är det någon som vet mer om den här asken med saltpastiller, och allra helst om den finns att köpa någonstans.

Här kommer en till bild på etnologgan.

En, förhoppningsvis standardiserad annars galen, uppföljning:

In response to your email regarding SKITTLES BITE SIZE CANDIES.

Thank you for your email.

SKITTLES BITE SIZE CANDIES were first produced in the U.S.A. in 1981. However, distribution into the U.S.A. markets actually started in 1974, when it was manufactured by an affiliated company in England.

The process involves blending the base ingredients in proper proportion, at a controlled temperature and for a specific time, to produce a consistent center material. Color, flavor and other ingredients are added to this material before the center pellets are formed. The centers are then tumbled in a large pan while the coating material is added in a process know as panning. Finally, a polishing and blending steps finishes the process. The “s” is printed on the candies by a machine specifically designed to handle the delicate process without cracking the thin sugar shells. The actual process is similar to offset printing. The product is then bagged on high-speed automatic packaging machines and packed into cartons.

The original flavor blend for the SKITTLES BITE SIZE CANDIES is lemon, lime, orange, strawberry and grape. They were chosen as a result of consumer preference tests we conducted. The flavor blend is 20 percent of each flavor.

SKITTLES SOUR BITE SIZE CANDIES are made from lemon, lime, orange, strawberry and grape SKITTLES BITE SIZE CANDIES. These SKITTLES BITE SIZE CANDIES are covered with a specific amount of sour coating to deliver the sour flavor. After the sour coating is added, the SKITTLES SOUR BITE SIZE CANDIES are then bagged on high-speed automatic packaging machines and packaged into cartons.

SKITTLES BUBBLE GUM was introduced in 2004. All of the ingredients are mixed together and formed into little centers. Those centers are then coated with a mixture of sugar, flavoring and color. A very small amount of glaze is then put on the surface to make the gum shine. The “S GUM” is printed on the centers by a specially designed machine. The process is similar to offset printing. The product is then packaged for shipment.

Have a great day!

Your Friends at Masterfoods USA
A Division of Mars, Incorporated

I Aftonbladet i fredags hittade jag en notis som beskrev hur Fazer bestämt sig för att byta ut sin “svarta lakritsflicka” för att en EU-parlamentariker tycker att den är rasistisk. Jag tycker den är fin, men jag kanske är dumkonservativ och inte ser problemen? Rent estetiskt är det en söt och ganska trevlig bild iallafall.

Ahlgrens bilar säljs nu i större påse, 160g istället för 125g. Nästan alla tillverkare verkar vilja främja överkonsumtion tycker jag. Och högre priser, för det är sällan som priset är detsamma om förpackningen växer.

Och appropå bilar så träffade jag i förra veckan en ljudtekniker som sa att det enda sättet att äta bilar på var att ta en av varje och sedan vrida ihop dem till en enhet.

Idag har jag provat två nya godisar: Vinterkatten, som inte är helt ny men oäten av mig, och en hård fizzy bottle. Med lågt ställda förväntningar på Vinterkatten tyckte jag att de var helt okej, om än lite konstiga. Mentholfrukt är en avancerad smak. Det var ungefär som att äta toppen av ett rött lykkebär efter att ha tuggat Extra Spearmint. Lakritsen var god men inget särskilt. Jag skulle tro att en hel påse tröttar ut smakerna men att två av varje sort är lagom.

Fizzy bottle säljs som sura och salta patroner inplastade en och en, och på lösvikt. Smaken hade i sig en aning av mjuka fizzy bottles i sig, två aningar Jenka och två aningar syrliga kulor från Karamellpojkarna. Ganska goda.

Jag fick en amerikansk present härom dagen. En stor påse Skittles Sour och en liten påse Skittles smoothie mix. Det är trassligt att hitta gott godis utomlands när man har svenskt godis som norm. Men Skittles är ett surrogat, och är festligt förstås för att det inte finns här hemma.

Skittles Sour-påsen brukade jag köpa ur godisautomater på University of Science and Arts of Oklahoma för 50 cent stycket när jag var där hösten 2001. Smoothie-mixen är ny för mig och var rolig att prova.

Smakerna är Lemon Berry, Peach Pear, Mixed Berry, Orange Mango och Strawberry Banana. De är söta, lite mjölkiga och ganska goda men lite för lika varandra. Sour är lite mer varierade. Men alla Skittles är gjorda i en orgie av färgämnen och jag tror inte det är bra att äta för många. Och på varje skittle är det tryckt ett litet vitt S, precis som på M&Ms. Det undrar jag hur det går till. Undrar om Masterfoods svarar om jag frågar.

I London cirka 2000 hittade jag Skittles mint i små askar, de var otroligt goda. I klass med den bästa mintkolan. Men som allt som är för bra försvann de efter något år.

En av mina favoritgodisar är Haribos lakritsnapp. Det är någonting med sältan som gör den alldeles särskilt god. Jag gillar också fruktnappar och colanappar och det är en lyckad kombination att äta colanappar och lakritsnappar tillsammans. Men en sak som är lite underlig är den kombinerade påse med alla de tre sorterna som finns i butikerna. En given succé tänkte jag när den dök upp för några år sedan, och köpte den. Men lakritsnapparna var inte salta och jag förstår inte varför. Det är ett syndrom som ofta drabbar blandade påsar, att lakritsen smakar fegt.

Jon intierar ett inlägg som jag länge tänkt skriva, det gäller hektopriset för lösviktsgodis. I hela mitt liv eller ja, sedan kanske sju års ålder så har jag vetat att 5,90 kr är ett bra pris för smågodis. Jag kan inte minnas exakt vad godiset på Cinderella i Borlänge kostade, men jag vet att Åhlénskiosken i Östersund tog 7,90 för sitt godis. Precis som Sara också minns. Och på ICA kunde det ibland finnas pallar med 5,90:s godis. Men endast när det var kampanj. 9,90 kr kostade det ordinarie utbudet på Telogott men många regelrätta godisbutiker hade ju en lite billigare hörna. På JamJam i Stockholm som skulle vara lite exklusiva tog de 10,90 och 11,90 hektot. Revolution blev det i Östersund när Karamellagret öppnade upp cirka 1993 och sålde godis för ständiga 5,90.
Idag är tar 7-11 10,90 för sin lösvikt. Det är så högt priset går, och neråt? Nuförtiden är det bara att invänta närmsta storhelg så kan man vara säker på att Karamellkungens sortiment reas ut till 3,90 kr per hekto, eller 39 kr kilot som det ju heter idag, i butikerna.
Godis kan vara en av få varor som varit helt oberörd av inflationen de senaste två decennierna. Konsumentprisindex på godis måste ligga på minus. 5,90 är en klassiker, men mitt personliga favoritpris är 6,50. Det är lagom och inte sådär sniket satt tio öre under en jämn krona.

1. Sega Råttan (9,90) Klassisk butik med bra blandat utbud
2. Godishuset (7,90) Lagerlokal med gigantiskt utbud
3. 7-01 (8,90) Videobutik med brett utbud och generösa öppettider

Hubba Bubba lakrits var ett grymt gott tuggummi! Lakrits var favoriten, men även jordgubb och hallon var mycket goda. Kanske minns ni reklam-serien som brukade figurera i serietidningar: en bubbelduell mellan arga lila tuggummin och skära trevliga Hubba och Bubba. Hubba Bubbas bubblor höll mycket längre och klibbade inte fast, var kontentan.

På 90-talet hände dessvärre något med tuggummihyllan. Jag tror den sockerfria tuggummitrenden med Extra i spetsen gjorde att många tuggummisorter försvann. Och Hubba Bubba blev något helt annat än det var. Tänk vad roligt det vore om man istället för att vara nostalgisk och lätt bitter kunde glädjas åt nya goda godissorter. Hoppas tillverkarna rycker upp sig.

Hoppas ingen lovat att inte äta godis 2007. Det vore dumt.

En gång, jag tror det var nyårsafton 1992 eller 1993 bestämde jag mig för att försöka låta bli att äta godis. Det blev några dagar av godissug och frustration innan jag bröt sviten efter åtta dagar. Jag hade innan bestämt att jag en gång i veckan skulle köpa godis och sen när perioden var över fick jag äta upp alltihop, så jag tror inte jag hade rätt inställning för att lyckas. Jag tror det var en Haribo Piratos jag åt, och idag har jag varit hemskt sugen på just piratos. Kanske är det så att kroppen minns det gamla nyårstraumat.